Sunday, July 8, 2012

Del 4: Dop och Liljevalchs i Stockholm

Den sista delen av vår resa gick till Stockholm där min syster bor, för att gå på hennes sons dop! Min familj har aldrig varit speciellt religiös, men hennes killes familj är katoliker så det var mycket spännande att få tillfälle att gå på ett katolskt dop.

Innan dopet ville jag verkligen hinna till Liljevalchs för att se utställningen om Hemslöjdens 100-års jubileum där. En person som är det minsta intresserad av hantverk och slöjd har inte kunnat undgå att läsa om den så mina förväntningar var verkligen skyhöga! Kanske var det därför som fallet blev så brutalt hårt? Alltså Liljevalchs hur tänker ni när ni inte sätter ut namnet på en enda slöjdare? Undantaget löven, där fanns namn faktiskt utsatta. Jag vill inte behöva köpa en katalog för att se namn på verket och skaparen av det, ärligt talat så känns det som så basal information att det är en skam att det inte står.
Det känns så typiskt att det är just i hemslöjdssammanhang som namnet inte sätts ut. Varför ska just slöjd vara anonymt? Precis som slöjdporrbloggen tror jag att om slöjden ska överleva så måste personerna bakom få credd för det dom gör. 

 Dräkt av Ida Björs

Broderi av Sara Granér


Och så till nästa stora kritik: var sjutton är diskussionen om slöjd och hantverk idag? Det är klart att det är kul att se på vackra föremål, men om jag går på en utställning vill jag att den ska väcka tankar och diskussion. Inte bara "jaha fin vante vackert träskåp" utan frågor som följer med efteråt, som går att diskutera med andra. Alla rum hade textrutor om slöjd och i vissa rum visades filmer (jag såg några av dem och några väckte faktiskt tankar, t.ex. om vem som får kalla sig slöjdare - intressant!) men det var ytterst få besökare när jag var där som valde att stanna upp och se filmerna. Det nådde inte riktigt fram. Eftersom att slöjd och hantverk i dagsläget genomgått stora förändringar och verkar ha ännu större förändringar framför sig tycker jag att det är ytterst märkligt att inget av detta togs upp (t.ex. att ha rötter i traditionen och använda det till nya saker, slöjdutveckling 1A ungefär). Vissa av föremålen uttryckte detta tydligt, som t.ex. Ida Björs dräkt, Sara Granérs broderier och stilettstövlarna i näver av Aia Jüdes, John Lindholm och Rauno Uusitalo (se bilder ovan), men som sagt så hade namn på verket och konstnären kanske underlättat för att ta till sig deras tankar.


Nu kanske jag låter extremt negativ, jag tycker absolut att utställningen var sevärd och att föremålen var vackra! Något som jag faktiskt blev imponerad av var alla löv. Jag tycker nämligen att lövens form är  märklig och mest liknar ett öra, och hade därför inga som helst förväntningar på denna del av utställningen, men jag blev imponerad! Det kändes mäktigt att gå runt bland alla olika slöjdares löv!

Rolig idé att sy djur av figurerna från skånska yllebroderier! Men för en person som inte vet hur skånska yllebroderier ser ut går idén helt förlorad utan text till.

Så gå absolut och se utställningen, men det kanske kan vara bra att gå en guidad tur. Och Liljevalchs, skärpning!

7 comments:

ylva said...

intressant inlägg! Har Liljevalchs på min att göra lista i sommar.jag kommer att gå (såklart)men jag håller med dig i ditt resonemang.

teresa said...

Så bra rutet, så tänkvärt!

metamorphosis said...

Ok att de inte startar upp en jättediskussion om slöjdens varande i nutid etc. - men detta att man sätter ut namn på slöjdarna känns ju som en otroligt basal och självklart sak att göra! ELler iofs, att de INTE gjort det har ju i sig skapat en diskussion kring slöjdens värde och varande och kring utställningen..

Lina said...

Hej Clara.

Vad glad jag blir!
Tack så mycket för dina ord, det känns så fint och betydelsefullt när någon tar sig tid att skriva sådana "omtänksamheter".
Och jag håller med dig. Man vill hylla slöjden, slöjdarna, men utstrålar ändå någon slags jante grej. Jag röstar för att slöjden skall behandlas som konst, vilket vore ett sådant ypperligt tillfälle på Liljevalchs i sommar.

Kul att se bilder från mina hemtrakter också!
/Lina

/Lina

Clara said...

Metamorphosis: Haha vilken rolig tanke! Det kanske var precis det de ville, att alla skulle bli upprörda och börja diskutera!

Lina: Vad bra att mina ord kunde glädja dig :)

Ann-Sofie Nordman said...

Intressant inlägg!
Jag reagerade på att du skrev slöjd / hantverk. Har funderat mycket på orden. Här i Finland avser man i allmänhet träslöjd om man pratar om slöjd, vilket jag tycker är synd. Det är ett bra ord. "Hantverkare" har däremot lidit inflation här: varenda en som pysslar en tomte av två papperskulor, en bit röd filt och skriver god jul på en glasspinne kallar sig hantverkare...
Och sen gränserna (finns de / skall de finnas?) mellan hantverkare, konsthantverkare, konstnär, formgivare, designer...
Dessutom är det väl så att i Sverige är en hantverkare t.ex en snickare, rörmokare, murare...?
Någon annan som reagerar på benämningarna? Och hur?

Tyg och otyg said...

Ja, det där med att de inte skriver ut namnen tycker jag är skitdåligt. Det är respektlöst mot alla som lånat ut sina verk till utställningen tycker jag.
Ylledjuren på sista bilden vet jag är gjorda av Lina Odell Järlemyr (hon som har bloggen Lina OJ), förresten. :)